I måndags kl 8.00 begav vi oss mot skolan Euthycus som vi i 10 månader samlat ihop pengar till. 
Dagen hade kommit för oss att lämna över alla varor och det kändes verkligen underbart. Vi kunde konstatera att resultatet av projektet var värt allt de hårda arbete som vi lagt ner!

Här är först bilder från när vi köpte in alla saker!



Det är svårt för mig att förklara med ord vilken känsla det var att stå framför de 500 eleverna på Euthycus och se deras blickar när hela deras gymnasietid plötsligt förändras. De fick hundratals textbooks av oss, över 700 skriv-och räknehäften, nya pennor och massa annat. Jag vill försöka förmedla den otroliga känslan till er alla genom en film som två tjejer i företaget har klippt ihop.

 

Nu är det för övrigt endast 4 dagar kvar av mitt år i Kenya. På natten mellan lördag och söndag så sätter jag mig på planet mot Stockholm och säger hejdå till Kenya. Men att jag ska komma tillbaka hit är det ingen tvekan om. Kenya är mitt hem nu och något jag aldrig helt skulle släppa!

Hoppas ni alla i Sverige har det bra!
Snart ses vi!
Jacob

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat min blogg på så länge men jag har inte riktigt haft motivation att skriva!
Nu är det iaf bara 10 dagar kvar tills studentdagen är här.. Det är helt sjukt att tiden gått så snabbt. Att jag varit här i 276 dagar och att jag snart ska lämna mitt älskade Kenya. På ett sätt så ska det bli otroligt roligt att komma hem igen men jag känner också att jag kommer sakna Kenya, SSN och många av mina kompisar här. Framför allt Sarah som hemma i Sverige kommer vara hela 4 timmar ifrån mig :(


Under den tiden som jag inte skrivit på bloggen så har vi hunnit med mycket med grejer på internatet! Vi har haft bal då jag blev promking vilket var kul, vi har varit i Naivasha, jag och några andra ekonomielever har varit i Nakuru på min lärare Robert Kipowskis dotters dop och massa annat. 



Något som däremot hände bara häromdagen, närmare exakt i lördags var att Contalias sponsring i form av varor till vårt UF-företag anlände. Jag har väl skickat ett 50-tal mail med kundservice på TNT(fraktbolaget) och tjatat fram och tillbaka efter våra varor och äntligen är dem här. Det som nu är kvar att göra med företaget är att ta ut den övriga summan som vi fått ihop genom att sälja armband och genom bidrag. Imorgon blir tredje gången gillt att försöka få ut pengarna från Barclays vid YAYA , det har varit struligt eftersom att vi inte har Kenyanskt bankkonto men nu har pappersarbete gjorts och förhoppningsvis ska det inte vara mer problem nu! Sedan gäller det bara att köpa in massa varor till skolan Euthycus tillsammans med headteachern Stephen och därefter ska vi tillsammans åka till skolan och lämna över alla varor. Tack så otroligt mycket till alla som gjort detta möjligt och jag kan lova er alla att ni verkligen gjort skillnad för de 500 eleverna som går på skolan Euthycus.
Tack Per Engwall och Contalia för att ni gjort detta möjligt! Vi uppskattar er hjälp otroligt mycket.

 

Ha det bra!
Jacob

 

 

I Söndags kom jag hem från 9 helt fantastiska dagar med buss genom både Kenya, Uganda och Rwanda.

 

Jag anmälde mig alltså i sista sekund till en resa som skolan anordnade till Rwanda och Uganda och nu i efterhand så inser jag vilket otroligt bra beslut jag gjorde.

 

VI åkte på lördagsmorgonen från Nairobi i en buss (Lastbil) vid namn babyface mot vårt första stopp Nakuru. I bussen så sov de flesta samtidigt som jag och Robban lyssnade på hög house-musik och dansade för fullt. Jag antar att vi inte riktigt fattade meningen med att sova på en resa som denna.

Väl framme i Nakuru så träffade vi upp min företagsekonomi lärare Robert Kipowski som tillsammans med sin fru och barn bor i Nakuru. Roberts fru är dock kenyan så man skulle nog kunna anta att Robert är en av de få vitingar i staden! Vi åt i Nakuru på ett riktigt hak efter att ha gått in i någon sorts gränd. Restaurangen hette Blessed Hotel och vi bjöds då på kyckling, kachumbari och chapati vilket vi, på ett väldigt kenyanskt sätt, åt med händerna. Det var kul att få käka på ett sådant ställe eftersom att det verkligen kändes som afrika!

Därefter körde bussen oss vidare till Kisumu vilket är Kenyas tredje största stad. Vi bodde på en campingplats som hette någonting med Impala Sanctuary... , det var iallafall som en nationalpark eftersom både lejon, zebror och bufflar bara fanns runt hörnet. Häftigt tyckte vi! Väl på plats så skulle vi sätta upp tälten och rätt som det var så började det att regna, men jag och Robban var fortfarande positiva och såg inte speciellt mycket problem i det. Vi tjatade istället på våra boardingföreståndare om att vi skulle få gå ut på kvällen och få se lite mer av Kisumu vilket vi tillslut fick. Vår safaribuss(matatuliknande) tog oss, ca 15 personer på en guppig väg, till Kisumu där vi gick till en bar/nattklubb. Något som verkligen kändes annorlunda var att vi nu fick klartecken att vi kunde gå på gatorna eftersom att Kisumu är en mycket lugnare stad än Nairobi. Jag, Robert och Kilat kom sedan hem någon timme senare och sov gott efter att ha sprungit runt och jagat Impalas (antiloper) i Uggs och kalsonger.

Nästa dag hade vi en lång kördag framför oss, vi skulle dock först åka till Viktoriasjön på en båttur vilket var otroligt vackert. Flodhästar skuttade runt i vattnet bara några meter framför oss samtidigt som lokalbor tvättade sina kläder vid vattenbrynet. Efter båtturen satte vi oss och tog en cola ett gäng samtidigt som vi kollade ut mot sjön och pratade.


Därefter satte vi oss i bussen igen för att påbörja den långa körningen in i Uganda och till äventyrscampingen Nile River Explorer i staden Jinja. Vi kom fram efter många timmar fram till campet där vi snabbt satte upp tältet för att sedan sätta oss i Baren med Nilen framför oss och ta en av Ugandas kändaste öl, Nile Special. Det kändes helt overkligt att sitta där och tänka att man hade en av världens längsta floder framför sig. Iallafall så blev klockan middagstime och vi blev bjudna på en god middag innan vi fortsatte kvällen i baren där vi hade trevligt. När klockan sedan tickade midnatt så åkte jag, Robert, Channa med flera in till Jinja town där vi drog till en nattklubb vid namn Sombreros. Vi hade en oförglömlig natt med mycket dans och en massa snack med både kenyaner och engelsmän. 

Dagen därpå så väntade rafting och horsebacksafari i Nilen. Fyfan vad häftigt det var!!! Vi åkte med en buss i ca 40 minuter tills vi kom fram till stället där vi skulle rafta. Vi möttes av sjukt kralliga grabbar som alltså var våra guider och ca en halvtimme senare så befann vi oss i gummibåtar med varsin paddel i händerna. Det var mycket mer extremt en min tidigare raftingupplevelse och vi fick uppleva minst 4 stora fall. Vid ett tillfälle var vi tillochmed tvungna att gå ur båten för att bära den runt en enorm fors som ansågs vara för extrem för att åka ner för den. Iallafall så hade vi en otroligt upplevelse och bara 1 timme senare så fick ett gäng av oss skynda oss att byta om för horseback safari på andra sidan floden. Vi åkte en båt över floden och kom fram till ett jättevackert hus där en Engelsk kvinna höll till. Hon ägde kanske ett 20-tal hästar så när vi kom dit så fick vi varsinn häst och det tog inte lång tid innan vi började ridningen. Jag var ju otroligt orutinerad så för mig tog det dock lite tid att ens få hästen att gå men efter en stund så fick man in snitsen och jag avslutade faktiskt tillochmed ridturen med att galoppera vilket var en otroligt häftig upplevelse!!


Kvällen bjöd sedan på en rolig utgång som vi avslutade med Pici-pici hem(motorcykeltaxi). Det var inte Helene så glad över... hehe

Nästa morgon så väntade en till bussresa mot nästa äventyr som är VI-skogen! Det är ett projekt där de hjälper Ugandiska bönder att effektivisera sin produktion och skörd genom att lära ut speciella tekniker som de får stor användning för. Vi fick en lång presentation av en tjej som hette Cajsa, vilket jag inte kommer ihåg speciellt mycket av eftersom att jag var otroligt trött pågrund av att vi gått upp väldigt tidigt på morgonen. Men iaf så fick vi en rundvandring där de visade olika metoder och tekniker som de använde sig av när de visade bönderna. Vi fick därefter åka till en gammal bondes odlingsmark där det var planterat massvis av banan samt kaffeodlingar. Det var faktiskt häftigt att få se kaffeodlingar på så nära håll. Man är liksom van vid att ha det i färdiga bönor eller nervalt där hemma. På kvällen fick vi sedan äta på en holländsk övertagen restaurang med en fin utsikt över byn Masaka där vi då befann oss. När folk sedan började att rulla hem till sovplatsen (vilket var cajsas trädgård) så satt jag och Robert kvar tillsammans med Niklas pappa, Cajsa och hennes 4 kompisar från dalarna. Det var jättetrevligt och vi alla hade en rolig kväll!

Väl tidigt på morgonen lämnade vi sedan Masaka för att åka mot gränsen till Rwanda. Vi åkte en helt fantastisk väg med otroliga vyer och de som sov i bussen under den resan gjorde verkligen ett misstag. Väl framme vid gränsen fick vi ytterligare stämplar som visade att vi nu va godkända att komma in i landet. Något som var rätt sjukt var nä vi fick höra att det bara några mil bort, I Kongo (japp det låg så nära,var inbördeskrig. Så där var vi, vid gränsen till Rwanda och stod bara några mil ifrån ett pågående krig!


Vi fortsatte sedan vår resa till Kibale där vi stannade en natt. Där skedde en incident med en tändsticksask som resulterade i att Robert fick en AK47 riktad mot sig.. Kaos alltså! Men allt gick bra. Vi fick med oss Robert på nästa äventyr som då skulle bli den efterlängtade gorillavandringen. 

Ruhengeri hette staden där vi skulle bo och dit kom vi vid eftermiddagstid. Vi märkte verkligen då att nu var vi i Rwanda. Plötsligt fanns det papperskorgar vid vägkanterna, polisen var inte längre korrupt och plastpåsar kunde resultera i en feeet böter. Det kändes knappt som Afrika längre! Jag och Robban drog då först till en marknad där han köpte en scarf, jag måste säga att prutningen var nästintill omöjlig eftersom man självklart inte hade någon koll alls på hur mycket pengarna var värd i jämfört med tex Kenyanska shilling. Jag köpte även en gorillastaty som blev en av mina sovenirer på resan! Därefter åkte vi till hotellet där vi först fick en brief av en svensk kille vid namn Christoffer om hur morgondagen med gorillorna skulle bli, sedan var det middag och efter det sängdags eftersom vi skulle upp 5 dagen efter.

GORILLAVANDRINGEN! Fan vad häftigt!! Vi åkte från hotellet vid 5 tiden efter att gruppvis ha satt oss i varsin bil eftersom alla grupper skulle åka till olika gorillafamiljer och olika berg. Vi åkte dock först till ett ställe där alla samlades för att få reda på vilka guider man skulle få samtidigt som vi fick beskåda ett uppträdande av lite Rwander som dansade glatt för oss. Sedan bestämde sig jag och några andra för att köpa en gorillastav som minne. Det var som en vandringsstav fast väldigt fint mönstrad samt med gorillaminiatyrer lite här var. När det väl var dags att röra sig så fick vi reda på att vi skulle besöka bergsgorillogruppen Agashya. Väl framme vid själva reservatet så mötte vi upp två killar med AK47or som skulle följa med oss för att skydda oss mot buffalos eftersom att även de fanns där. Vi gick därefter in ca 50 meter in i skogen innan en av våra guider plötsligt sa. "Nu kan ni ta av er era grejer", vi svarade då varför och till svar fick vi "The gorillas are really close to us now". Det hade han rätt i, gorillorna befann sig ca 6 meter därifrån och det var så otroligt häftigt när man skymtade dem. Efter inte låg tid fick vi se silverbacken vilket alltså är den äldsta av de alla. Han satt med armarna i kors och ville genast att vi skulle visa respekt, vilket vi också gjorde. Efter en timme med dem så gick vi tillbaka mot bilen efter att ha sett både de äldsta och de yngsta gorillorna. Vilken upplevelse säger jag bara!!


När vi sedan kom tillbaka till hotellet bestämde sig jag, Robban och Kialt för att göra flätor i håret. Kanske inte så snyggt men roligt och värt det. Ja ni kan ju själva bedömma vad ni tycker!?


Utgång även denna kväll och vi kom hem vid 3 tiden efter att ha spenderat kvällen på 4 stycken olika nattklubbar! Det blev en kul kväll då vi anordnade både rap-audition, podcastinspelning och dans kring vårt bord på det sista stället!

KIgali blev nästa stopp, alltså Rwandas huvudstad. Där hade vi flera saker framför oss. 
Första saken blev en massakerkyrka där vi fick se en av mordplatserna för över 5000 personer under folkmordet 94 mellan hutuer och tutsis. Det som hände i Rwanda var alltså att över en miljon människor dog under en 3månadersperiod. Hur sjukt är det inte.. De hade inne på massakerkyrkan hängt upp kläder i taken från de döda samt sparat skelett av kroppens alla delar som låg på hyllor inne i kyrkan. Det var verkligen otroligt hemskt och vi fick höra så många historier som förmodligen fick de flesta att må väldigt dåligt inombords.
Därefter åkte vi till hotellet som "Hotel Rwanda" är inspirerad från. Det var dock ingen jätteupplevelse eftersom att hotellet nu på senare dagar har förändrats till ett fint lyxhotell. Lite besviken blev jag faktiskt! När vi sedan kom hem så väntade middag i Kigali på en fin restaurang. Jag behövde dock växla pengar på promenaden dit så snäll som Karin var så väntade hon på mig. När vi sedan var klara med det så hade vi glömt bort namnet på restaurangen som vi skulle äta på. Det ledde till att jag och Karin i över 45 minuter letade runt efter vår restaurang, i monsunregn i Kigali. Där vi då aldrig hade varit förut. Men det var en upplevelse! ;) Kvällen bjöd sedan på en rolig utekväll där vi shakeade booty med afrikaner. Det var alltså sista utgången på resan men jag måste säga att den blev lyckad!



Nästa morgon så åkte vi på morgonen till folkmordsmuseet där vi fick gå, med hörlurar i öronen, på en tur för att verkligen få en bättre inblick i hur hela folkmordet gick till. Det var en riktigt intressant tur men fy vad hemskt det var... Därefter rullade bussen sin sista sträcka mot flygplatsen där vi blev avsläppta med bagage för att ta flyget tillbaka igen till Nairobi efter 9 helt fantastiska dagar.


Hoppas ni inte tröttnade av detta, kanske lite för långa, inlägg!

Jacob

Något hände med min blogg vilket resulterade i att inga av mina inlägg kom upp. Här får ni iallafall inläggen som skrivit senaste 10 dagarna:

"Vad händer i Kenya?

Idag har jag mailat lite angående ett praktikarbete jag kanske kommer få i sommar. Så på måndag blir det en viktig Skype med VDn på företaget, ska bli spännande! För övrigt så är läget fortfarande lugnt här i Kenya, men som alla våra boardingföreståndare säger så kan "läget förändras på bara någon timme". Imorgon så får den kenyanska befolkningen förmodligen resultatet om det blir någon ny president, antingen Odinga eller Kenyatta eller om det visar sig bli en ny valomgång den 11 april. Det blir spännande att se hur folk reagerar på resultatet, antingen kaos på gatorna eller så förblir det lugnt. Vi får nog hoppas på det andra alternativet! Jacob"

 

"Uhuru Kenyatta, ny president i Kenya

Uhuru Kenyatta vann det kenyanska presidentvalet, utan något omval, med 50,03% av rösterna. Så Kenyaner(hans anhängare) var tidigt igår morse, ute och firade vilket även medförde att vi inte fick gå ut.Odinga är däremot inte nöjd över vad som hänt utan han har bestämt sig för att göra en rättslig handling utav det och därför ta det till domstol. Varför han gör så kanske är lite speciellt, eftersom det inte direkt skulle hända i Sverige. Men här i Kenya så tror man att det är valfusk eftersom att hade Kenyatta fått bara några tusen mindre röster så hade det blivit omval.

Nu har vi iaf varit instängda en stund vilket är sjukt tråkigt. Safarit i nairobi nationalpark som jag skulle åka med på igår blev inställt osv. Men nu ska ett gäng till Karen och kolla i butiker tillsammans med Heléne. Dock inte jag för jag måste plugga matte...... 

Hoppas alla där hemma har det bra!

Jacob"

 

"En helt vanlig tisdag

 

Idag är det tisdag och det har inte hänt något speciellt. Men jag måste berätta att jag igår bestämde mig för att följa med på en resa till Rwanda och Uganda som skolan anordnar över påsklovet. Det ska bli grymt häftigt och jag är övertygad om att det kommer bli en oförglömlig resa. Vi kommer dels hälsa på bergsgorillorna i Rwanda, rafta i nilen, åka båt på Victoriasjön och få lära oss mer om folkmordet i Rwanda. Är sååå taggad och faktum är att det bara är 11 dagar kvar. Vi åker iaf från Nairobi den 23 med ”babyface” vilket tydligen är en lastbil som ska ta oss runt på vår resa. Första kvällen och natten spenderas i Kisumu vilket är Kenyas tredje största stad. Känns häftigt att efter resan ha varit i Kenyas tre största städer, Rwanda och Uganda och fått uppleva något helt annorlunda!

Men först ut blir först utgång fredag kväll på Quepasa, kanske ananasfabrik på lördag och rafting i Tana river på söndag. Taggar sönder!:D"



Hoppas ni där hemma har det bra!

 

 

 

 

Nu har tydligen räkningssystemet gått sönder. Så hur läget i Kenya nu blir tror jag ingen har någon aning om. Allt kan hända:

Långsam rösträkning skapar oro för våld


Ju längre ett resultat drar ut på tiden desto mer ökar risken för våldsamheter.

Tack vare ny teknik hoppades myndigheterna ursprungligen kunna presentera ett valresultat redan i går. Nu har det gått två dagar sedan valet och fortfarande återstår fem miljoner röster att räkna.

Förseningen har genast gett upphov till en blandning av oro och rykten om valfusk.

Varför tar det så lång tid att räkna rösterna på vissa ställen?

Hur kommer det sig att över 300 000 röstsedlar har ogiltigförklarats?

De båda huvudkandidaterna som före valet lovade att respektera valresultatet även om det innebar en förlust visar nu helt andra tendenser.
Särskilt efter valkommissionens beslut att inkludera de hittills drygt 300 000 ogiltiga rösterna i totalresultatet. Det gör det nästan omöjligt för någon av kandidaterna att nå de 50 procent som krävs för att vinna i första omgången.

Genast var William Ruto, vicepresidentkandidat till Uhuru Kenyatta ute och anklagade ”utländska beskickningar” för att ha övertalat valkommissionen att ta med rösterna.

– Syftet är att förneka oss en seger redan i första omgången, säger Ruto enligt dagtidningen The Standard.

Kenyatta har i nuläget 53 procent av rösterna men då är de ogiltiga inte inkludera i totala antalet röster.

Då återstår dock flera av Odingas starkaste fästen att räkna. Chansen är stor att han knappar in på Kenyattas försprång. Åtminstone så mycket att det blir en andra valomgång.

Valkommissionen mötte i går partierna för att dämpa oron och förklara vad förseningarna beror på. Valkommissionens ordförande Isaak Hassan hänvisade till högt valdeltagande, ett stort antal jämna lokalval och långa restider för valförrättarna.

Dessutom har man fått problem med de elektroniska röstmaskinerna. I vissa fall har valdistrikten tvingats flyga till Nairobi för att fysiskt lämna över sina valresultat.

Hassan vädjade om tålamod och påpekade att valkommissionen har sju dagar på sig att lämna ett officiellt resultat.

Även i valet 2007 förlöpte valdagen lugnt. De blodiga bråken startade först när rösträkningen drog ut på tiden och resultatet blev väldigt jämt. Flera sidor ansåg sig vara offer för valfusk och eldade på sina anhängare.
Det slutade i tusen döda och att en halv miljon människor flydde från sina hem.

Alla kenyaner bedyrar att de hemska scenerna från förra valet inte ska upprepas den här gången. Men det bygger på att ingen känner att den andra sidan lyckats fuska eller att det fifflas i kulisserna.

För varje dag som går utan att det finns ett valresultat så ökar spänningarna.

I Torsdags kom vi hem från fantastiska dagar i Masaiområdet Mashuuru. Vi åkte ifrån Nairobi på tisdagmorgonen med informationen om att vi hade en tre och en halvtimmes bilfärd framför oss. Det var dock lögn eftersom att vi anlände till Mashuuru ca 6 timmar senare. Men vad säger man... T.I.A (This is Africa). 

Vi kom fram till en jättefint camp där det fanns liknande Masai-Mara tält där vi skulle sova. Vi alla killar blev tilldelade ett stort tält där vi skulle sova. Eftersom att det redan blivit eftermiddagen så fanns det bara en aktivitet på agendan vilket var en promenad till en uttorkad sjö. Det var väl halvkul men jag hade en intressant diskussion med vår ansvarige Masaj om nästa dags masaimarknad. Jag frågade om det fanns möjlighet att köpa något djur eller liknande om man skulle vara intresserad och självklart fanns det det. Tydligen skulle en get kosta 4000ksh vilket kändes rätt lockande. Varför vet jag inte egentligen. Men jag, Max och Isak bestämde oss för att i skulle köpa en get som vi senare nästa dag skulle slakta och sen äta. Kvällen bjöd sedan på en ganska god gryta till middag och födelsedagssång för Helene som fyllde år. 

 

Nästa dag blev vi väckta vid 6.30 tiden för att äta tidig frukost. Därefter väntade ett besök på New Life Mission Mashuuru vilket är ett ställe för Masaiflickor som tvingats fly på grund av att de antingen blev tvingade till omskärning eller att bli bortgifta. Där blev vi indelade i grupper för att göra olika saker, jag blev i gruppen som skulle arbete som "farmer". Vi fick liknande maschetesvärd i handen och grävmaterial för att gräva upp odlingsmarken samt skära av gräs för att underlätta grävningen. Det var faktiskt ganska jobbigt och ca 1 timme senare så var mitt gäng färdiga för att då åka till en lokal skola på besök. Vi blev mötta av ca 100 barn på skolgården som alla var jätteglada för att vi kommit. De ville ta på en och skaka hand eftersom att det var väldigt ovanligt att ett gäng vita personer kom på besök. Jag, Karin, Ludde och Carl fick därefter hjälpa till att förbereda mat för alla elever tillsammans med en "Masaimama" som inte kunde ett ord engelska. Det var lärorikt att få va på skolan eftersom det verkligen var otroligt annorlunda. Vi åkte därefter till den lokala Masaimarknaden som jag nämnde tidigare och som jag också skrev så var vi inställda på att köpa en get, vilket vi också gjorde. 

 

Med en get rikare så gick jag, Axel, Lukas, Max och Isak ifrån marknaden för att åka till New Life mission igen för att äta Ugali till lunch. Vi blev då informerade om att vi skulle spela en fotbollsmatch en bit bort mot ett gymnasiegäng som väntade på oss. Vi hade väl räknat med en halvseriös match men när vi kom dit så märkte vi direkt att ryktet om att "mzungos" hade kommit till byn, hade spridit sig. Hundratals personer stod och kollade på oss när vi spelade matchen mot ett gäng masaiungdomar som verkligen inte såg detta som en lek utan de ville göra allt för att vinna över vårt vita-jeansklädda gäng. Vi torskade matchen med 2-1 och jag tror nog att alla vi var rätt frustrerade trots att vi hade gått in med inställningen om att matchen var en lek. Vi fick därefter spela en match till där vi spelade 0-0 innan vi åkte vidare till ett masaihem där vi skulle få lära oss mer om livet som masai. Kvinnan som bodde där kunde inte någon engelska så vi fick använda vår masai som tolk när vi frågade frågor. Det var ett jätteintressant besök och man insåg verkligen hur annorlunda de personerna lever. Månggifte, omskärning och kor som valuta var tex inte helt ovanligt för dem. Vi lämnade sedan kvinnan med familj för att röra oss tillbaka mot campet. 

Där stod två masajer(varav en var vår ansvarige Masai David) redo bredvid vår namngivna get Birgitta för att slakta henne och även det var något som inte alls var ovanligt för dem. David berättade för oss att han slaktade sin första get när han var 10 år gammal. Vi fick se hela processen när David skar av halsen och huvudet på geten på en halv meters avstånd och man kan absolut säga att det var en upplevelse utöver det vanliga. De flådde sedan geten och skar av de "goda" delarna av geten som vi vid middagstid skulle äta. Som ni säkert förstår så var det helt sjukt att se hela slakt-processen men jag måste faktiskt säga att det var otroligt häftigt att va med om. När klockan sedan tickade mot middagstid så hade Helene och Rosie(boardingföreståndare) bjudit in ca 20 stycken masaiungdomar för att äta middag med oss, det som serverades var oxfile, korv och potatismos men självklart även vår nyslaktade get Birgitta. Ungdomarna var trevliga men något blyga, men jag hittade en kille som jag pratade mycket med. Mestadels fotboll som han var väldigt intresserad av. Kvällen blev trevlig och vi "getgänget", satt kvar i timmar och åt förmodligen alla delar man kunde äta av en get. När klockan blev mycket så gick vi till sängs och sov för att nästa dag gå upp och äta frukost vid niotiden.



Skolbussarna kom sedan och hämtade oss vid 10 tiden för att åka hem till Narobi efter 2 fantastiska dagar i Mashuuru. Väl hemma i Nairobi så var det jätteskönt att träffa min Sarah igen som jag saknat efter två dagar ifrån henne. Ni kanske tycker att det låter konstigt men efter att ha bott på internat så länge som jag gjort nu så blir man väldigt lätt sällskapssjuk och man hänger verkligen med varandra hela tiden på internatet så det är inte så konstigt som det låter. 


Idag så har vi firat Marc som fyllde 18 år med tårta på morgonen och sedan Art på kvällen där vi beställde en "100% chocolate" där vi hade skrivit Marc 18 Happy Birthday, Det blev en lyckad kväll och jag tror att Marc blev nöjd. 


Imorgon väntar det fruktade Kenyavalet som många har gått och varit oroliga för. Förhoppningsvis så blir det en fortsatt lugn stämning i Nairobi i några dagar till men den sjunde, tror jag, så får man resultatet om det korats en ny president eller om man kommer få vänta till omvalet i April för att få fram resultatet. Det blir i vilket fall som helst väldigt spännanden!!

Hälsningar från Afrika

Jacob

Idag har vi spenderat ännu en dag på New Life mission. Det började med att vi, i våra grupper, blev tilldelade olika sysslor. Jag och min grupp fick gå till barnhemmet och städa klassrum men även tvätta och byta blöjor på lite bebisar. Eftersom att jag aldrig, trots att jag har en lillebror i 10årsålder, bytt blöja på ett barn så tyckte jag det skulle bli tufft haha. Menmen samtidigt var det kul att få hjälpa till och det kändes bra att sedan få veta att de var väldigt nöjda med våran hjälp.

 

Efter det så gick jag med min grupp och en annan till en slum som låg bara minuter ifrån för att hälsa på en familj. Jag tänkte väl mig att jag skulle få komma till en Mosesliknande siutation (läraren som jag skrivit om i Kibera) men detta var annorlunda. Vi kom till en kvinna i 65 års åldern som välkomnade oss med ordet Karibu. Kvinnan kunde bara swahili och såg trots sin situation lycklig ut. Vi fick sedan träffa hennes mamma i 95 års åldern med en bebis i famnen samt hennes barnbarn i 5 årsålder och även de kunde inte ett ord engelska så en kvinna från New Life Mission fick agera tolk. Iallafall så frågade vi den 65 åriga kvinnan många frågor om hur de bodde osv och till svar fick vi att de bodde alla 6 i det lilla huset som vi i sverige knappt skulle kalla mer än ett förråd. Vi frågade då var den 6 familjemedlemmen befann sig och hon visade oss då till ett annat rum där en kvinna låg under ett skynke och sov. Informationen vi fick då var att kvinnan hade Hiv och för tillfället var svårt sjuk. Det hade lett till att ingen i familjen kunde arbeta eftersom de behövde se till henne och de kunde därför inte inhandla ny mat. Vi blev direkt ställda och jag kände då direkt att jag ville hjälpa till. Jag ville inte bara stå och kolla på hur de, helt hjälplösa, fick se någon familjemedlem bara bli sämre och sämre. Jag frågade därför kvinnan från New Life mission om vi inte fick köpa mat till henne och efter lite tveksamhet (eftersom de oftast gör de som projekt från New life mission) så sa hon ja.

 

Så jag, kvinnan, Hanna, Maja, Sigrid och Johanna gick tillsammans och köpte både bönor, matfett, kol, egg, socker och massa annat som tydligen skulle räcka i över en månad för kvinnan och de 5 andra i familjen. Vi fick även förklarat att detta skulle hjälpa deras familj otroligt mycket och den sjuka kvinnan skulle nu kunna få mat hon behöver. Det visade den Kenyanska kvinnan genom att sträcka upp sina händer mot himlen som en bön till gud och det var sedan viktigt för henne att skaka hand med oss, krama oss och tacka oss med orden "Asante Sana". Hanna fick till och med en kindpuss av den halvt tandlösa kvinnan. Vi fick nog alla en tankeställare om att små saker verkligen kan göra skillnad. Det känns då så bra att veta att vi också driver vårt UF-företag inspire charity Kenya för jag vet verkligen nu att det verkligen hjälper människor!


Eftermiddagen följdes sedan av städning av kyrkan och modelleralek med småbarn för min grupps del. Jag är hittils otroligt nöjd med vår fältstudievecka och jag kan inte tacka nog för att jag fått möjligheten att åka till Kenya. Det var det bästa valet i mitt liv och något jag aldrig kommer ångra.

Hej allihop!

Det var en rejäl stund sen jag bloggade men nu är jag back. Under tiden har vi här på SSN hunnit med otroligt mycket grejer. Först och främst så åkte vi som ni vet till Mount Kenya. Den resan var otroligt häftig och det känns så coolt att nu i efterhand kunna säga att jag har bestigit Afrikas näst högsta berg.

 

Vi började resan tidigt den 7:de med skolbussen. Det var en ganska seg resa med tanke på att det var väldigt tidigt på morgonen men ungefär 4 timmar senare så var vi framme vid gaten till Nationalparken. Vår instruktör Al briefade oss då om de kommande dagarna och sa även till oss att gå till en porter(bärare) och säga våra namn eftersom att han skulle bära vår stora väska under hela äventyret. Sedan började vi vandra. Det kändes lätt som en plätt till en början men sedan kom det fruktade regnet och fullkomligt dränkte oss i vatten. Det var väl redan då folk fick ångest, saker blev blöta och det kändes inte direkt bättre att Al sa att det förmodligen inte skulle torka på resten av veckan. Iallafall så fortsatte vi vandringen tills vi efter ca 2 timmar kom till Met Station där vi skulle sova första natten. Vi fick då prova på den fullkomligt värdelösa maten som de serverade och det kändes nästan omöjligt att kunna överleva på den maten. Menmen man klarade sig. 

Nästa morgon började vi en otroligt lång vandring på ca 14 km och då 1200 stigning. Dagen var dock inte speciellt jobbig tycker jag utan det som var lite jobbigt var att man märkte att luften blev allt mer kyligare och man såg definitivt inte fram mot natten. När vi sedan kom fram så fick vi Te och popcorn och ni kan ju tänka er hur gott det var!! Därefter väntade middag och sedan lite sömn i tältet. Dagen efter det så hade vi en så kallad "Aclimatization day" då vi alltså skulle vänja oss vid höjden så att topattacken skulle bli enklare och framför allt för att vi inte skulle få höjdsjuka. Vi gick då till en sjö som fanns där uppe vid berget, vattnet var så klart och även drickbart så det var otroligt häftigt. Med en underbar view med berget i bakrunden där man till och med kunde skymta snö. Det stora med dagen var dock att vi hela tiden visste att vi skulle upp kl 1 på natten för att då bestiga Point Lenana och det gjorde rätt många nervösa. Man fick inte mycket sömn den natten men det gick trots det inte lång tid innan Al och de andra guiderna väckte oss för att göra oss redo. Mitt i natten stod vi alltså med varsinn pannlampa i ett led för att vandra upp för the summit. Det var en vandring som skulle ta oss ca 4 timmar och då skulle vi stiga ca 700 meter. Folk var trötta, vissa hade drabbats av höjdsjuka och man kunde höra genom rykten i ledet att folk till och med hade gått tillbaka för att de mådde så dåligt. Men jag och Robert fortsatte att snacka och vi hade det faktiskt väldigt trevligt trots den utmaning vi stod inför. Efter några timmar var vi väldigt nära toppen och ni kan tänka er hur bra det kändes när vi såg den kenyanska flaggan vifta bara ca 100 meter bort och motivationen var då på topp. Det kändes därefter otroligt häftigt att bestiga toppen och ha den otroliga utsikten i samband med solnedgången. Det var verkligen ett bra ögonblick och man kände verkligen hur värt hela resan var. Trots att jag hatar att sova i tält (och campinglivet i sig), Vi gick sedan ända ner till Met Station för att sova där en natt innan vi satte oss på skolbussen hem igen efter ett oförglömligt äventyr. Som jag tidigare sa så ville jag kunna säga "I've climbed Mt Kenya", det kan jag nu!

När detta inlägg kommer upp så har jag förhoppningsvis bestigit MT KENYA!!! SÅ SJUKT BALLT!



Nu ska vi bara ner för berget och sen åka ända hem till Nairobi innan jag imorgon åker till Diani! Ska bli så sjuuuukt roligt:D

LIVET LEKER

Grattis Älskade lillebrorsa!

Hoppas du fick mitt brev imorse från mamma och pappa och hoppas att de köpt extra mycket presenter till dig nu när du fyller 10år! Det är tråkigt att jag inte kan vara med och fira dig på din stora dag men just nu är jag påväg upp för Mount Kenya.

Kan inte riktigt förstå att du blivit så stor, att du inte riktigt kan kallas lilla Oscar längre utan nu är du faktiskt en stor grabb!

Jag älskar dig oerhört mycket brorsan!

Jacob

Nu åker vi om bara en liten stund, It's time for Mount Kenya!

Nu är det inte många dagar kvar...
På torsdag åker vi tidigt på morgonen mot Kenyas högsta berg Mount Kenya för ett 5-dagars äventyr. Det ska bli otroligt spännande och det känns faktiskt otroligt häftigt att få vara med om en sak som Mount Kenya. Vid tidigare år så har eleverna sagt att det är ett minne för livet och det tror absolut jag också. Första dagarna är tydligen mest vandring men självklart försvårar höjdsjuka, kyla och andra motgångar detta och när man ska upp för den allra sista biten så är det tydligen något av det värsta man har gjort i sitt liv. Folk spyr, gråter, skriker men kämpar ändå för att ta sig till toppen och jag vet att precis det kommer jag också göra.

Jag vill kunna säga "I have climbed Mount Kenya"