My Life In Kenya

Nu ligger jag i sänger på mitt rum och har börjat att se om "Entourage", och är redan fast. Men får väll sätta mig med lite plugg lite senare eftersom att nästa vecka blir riktigt tuff i skolan. Mycket grejer nu innan jullovet och lärarna verkar ha samma taktik med att pressa in så mkt som möjligt de sista veckorna.

Idag har dagen varit ganska lugn och höjdpunkten blev nog sista lektionen då vi äntligen fick vår prototyp(armbandet) till UF. Det innebär att nu börjar det riktiga jobbet. Vi har nu beställt 100 nya armband som kommer att vara klara till nästa torsdag, i bra tid tills vi har julbazar här på skolan då vi får vårt första försäljningstillfälle. Jag kommer skriva mer här på bloggen om vårt UF och hur ni som är intresserade av att donera pengar/köpa armbandet går tillväga för att hjälpa oss med vårt arbete på skolan Euthycus här i Nairobi.

Nu till helgen är de flesta aktiviteterna inriktade på julen så det blir både julmusik, julpyssel och julbak här på internatet och förhoppningsvis får vi (trots Kenyas sol och värme) känna lite julkänsla också:)
På lördag ska jag tillsammans med många andra från internatet på en av Nairobis största julbazarer som ligger ungefär 15-20 min från skolan. Det blir nog roligt och Helene(boardingförälder) säger att den är jättebra så det ser jag fram imot. Sedan på söndag får vi möjligheten att åka till Norska kyrkan här i Nairobi och gå på adventsgudstjänst. Jag har inte skrivit upp mig på det än, men jag funderar på att gå och göra det. Det är ju faktiskt en tradition som jag har hemma i Sverige med min familj, att gå till kyrkan någon gång under julen så kanske borde jag göra det även här nere:)

Ha det bra /Jacob

Jag sitter för tillfället på East African Development lektion och vi tittar just nu på en film som visar hur det såg ut på några olika ställen i Kenya under det senaste valet.

Känns lite sjukt att veta att jag kommer vara här i Kenya nu under valet den 4:e Mars.. När jag sedan frågar personalen och andra kenyaner som jag träffar om valet så kan ingen svara på hur det kommer se ut i Kenya under den perioden.

Kanske kommer det se ut så här?

Igår var jag och Sarah i Kibera för att överlämna pengarna till lärarlöner på förskolan Grace Springs Academy. Vid fyratiden så väntade Moses(rektor på skolan) på mig och Sarah vid portarna på Svenska skolan. Vi satte oss då i en taxi tillsammans med honom för att ta oss till Kibera och Grace Springs och redan några meter in i Kibera-området så märkte man verkligen att man stack ut. Vi kom efter ungefär en 15 minuters biltur fram till skolan och man kände då hur annorlunda det var, hur fattigt Kibera verkligen är men också vilken otrolig glädje som personerna i området spred. Vi satte oss ner med Moses och började prata angående skolan, hur den hade startats, vad som var syftet med den osv och hans historia kring Grace Springs var verkligen rörande. Han berättade att man startat upp skolan, som också är en kyrka, för att hjälpa barnen i Kibera och ge dom möjligheten till utbildning och en framtid.

Han visade oss runt och berättade gång på gång hur mycket han uppskattade Hedvig och Ellens jobb för skolan och hur mycket de hade hjälpt till för att förbättra skolgången för de 47 eleverna på Grace Springs. Efter ungefär en halvtimme så anlände även lärarna till skolan, det var tre stycken vanliga Afrikanska kvinnor. Kvinnorna var ganska tystlåtna och satte sig efter vi hälsat på dom, ner vid bordet där vi skulle sitta. Moses fick då högt inför dom läsa upp för mig hur mycket pengar de olika lärarna skulle ha och summorna varierade mellan 3000 och 4500 ksh (alltså ungefär 280-430 kronor) vilket var något som de skulle klara sig på under hela December och halva Januari månad. De ska alltså betala sitt boende, försörja sina barn genom mat och kläder och kunna leva på den här summan vilket för mig var helt ofattbart. Men så är livet i Kibera, man lever för att överleva och man lever med en enorm glädje och det fick mig att bli både ledsen och lycklig på en och samma gång. Man lever med de små resurserna som man har men man har ändå den positiva inställningen till livet som jag i vissa fall inte ens upplever i Sverige.

När jag sedan lämnade över pengarna till kvinnorna så visste jag att detta skulle innebära möjligheter för dom och som Moses tidigare sa så är det långt ifrån alla som kan fira jul, på grund av att de inte har några pengar alls att leva för.

Moses frågade sedan oss om vi ville att han skulle visa oss "the viewing-point of Kibera" och självklart ville vi det, så efter att ha gått ungefär 50 meter från skolan så hade vi allting framför oss. Tätbebyggda hus så långt ögat kunde nå och barn som lekte och hoppade i de jättelika sopberg som kontinuerligt uppstår i Kibera. Jag sa då till Moses: "Don't you think it's sad to see all these kids who are playing in the garbage?"
Han svarade mig då och sa att jo visst är det sorgligt, men det är så här Kibera fungerar och ser ut. Han fortsatte sedan med ett skratt och sa: Men hade några europeiska barn lekt som dom gör, hade dom förmodligen blivit sjuka direkt. Men dom här barnen är vana vid att leva såhär.

Jag fick mig ännu en tankeställare om hur annorlunda livet är här i Kenya och framförallt i Kibera, som då är Afrikas näst största slum. Man vill på något sätt hjälpa till och hjälpa barnen i Kibera. Därför känner jag mig ännu en gång så stolt över min syster som faktiskt hjälp de 47 barnen på Grace Springs till en bättre skolgång och faktiskt, till ett bättre liv.

Jag glömde att säga att imorgon åker jag och Sarah till Kibera till förskolan Grace Springs Academy för att överlämna pengar till rektorn på Skolan som heter Moses. Pengarna kommer att gå till lärarlöner eftersom att de redan fått lov men inte fått ut några pengar från skolan eftersom det inte finns någon ekonomi till det. Så mina föräldrar samt min systers kompis Hedvigs föräldrar har bestämt sig för att bidra med pengar för att kunna betala lärarna så att de får möjligheten att åka och träffa sina familjer nu över jul. Det eftersom att man även här i Kenya värdesätter sin familj väldigt högt under juletid. Jag känner mig stolt över att få överlämna pengarna till de här lärarna som jobbar så hårt, för så lite lön och jag känner mig stolt över min och Hedvigs familj som gör det detta möjligt. Så imorgon vid 4-tiden så ska jag och Sarah möta upp Moses här på skolan och sedan åker vi tillsammans till Kibera och lämnar över pengarna tillsammans med Moses. Är det egentligen inte helt overkligt att denna enorma slum ligger så nära skolan? Jag ser fram imot morgondagen och jag kan redan nu se framför mig dessa personers lycka när de får pengarna, som för dom innebär möjligheten att få träffa sin familj igen. 

 

Nu sitter jag här i mitt rum och pluggar det sista inför mitt prov i Psykologi imorgon. Jag har dock ett dilemma, det regnar in i mitt rum så nu finns både handdukar och hinkar på mitt skrivbord som förhoppningsvis fångar upp regnet som kommer komma inatt. Detta är ett typiskt exempel på T.I.A. Hemma i Sverige skulle jag se det som ett världsproblem om det helt plötsligt börjar regna in i mitt rum. Däremot här på SSN har det nu mera blivit en vana att folks skrivbord/sängar blir genomblöta av det kraftiga regnet under natten och när jag var inne hos Antoine och sa att det regnade in i mitt rum och att jag behövde en hink eller liknande så fick jag svaret "Okej, du kan väll kolla hos Mutuku (tvättkillen på skolan) om det finns något där nere". Hursomhelst, nu har ännu en skolvecka snart passerat och tiden bara flyger förbi. Jag har varit här i mer än tre månader nu och snart är det jul, och min familj kommer och hälsar på. Jag kan inte riktigt förstå hur tiden kan ha gått så snabbt, men tänker jag tillbaka på allt vi har gjort hittils här i Kenya så inser jag att jag har upplevt otroligt mycket saker på bara tre månader. Många av sakerna har varit helt nya för mig och tänker jag efter, så kan jag utan problem konstatera att mitt liv idag ser helt annorlunda ut från det i Danderyd. Jag har fått uppleva en helt ny kultur, nya människor(både kenyaner och mina fantastiska internatkompisar), ett nytt samhälle och otaligt många fantastiska äventyr som boardingen anordnat. Jag har lärt mig att uppskatta livet mer här borta och jag kan lova att man verkligen får en annan syn på livet när man dagligen stöter på sk streetkids, vars liv bygger på en och samma sak; att överleva. Jag har även varit i Kibera och fått sett hur folk i Afrikas slum lever, under sina plåttak som man tror ska rasa ihop så fort man petar på det. Jag har fått besöka skolor med extremt svåra förutsättningar, där eleverna har svårt att ens köpa skolmaterial eller skolmat vilket är en förutsättning för att klara av skoldagen. För många är detta en självklarhet. Att saker som mat, tillgång till utbildning, kläder och ett hus som skyddar dig för nattens köld bara finns där. Men för många är detta något som är snudd på omöjligt.. 

Jag tror att detta året kommer få mig att inse att livet inte alltid är enkelt och att man aldrig ska klaga över sin livssituation. Jag tänker på mig själv, som hemma i Sverige klagar på att varmvattnet är slut eller att mjölken är slut till Oboy:en. Borde man kanske inte tänka på de som verkligen har det svårt istället, de som bara tror att det finns en värld med fattigdom och svårigheter. Vi i Sverige har det verkligen bra och det är något som jag verkligen kommer försöka tänka på när jag om ungefär 7 månader sätter mig på planet hem från Kenya mot mitt "svenska liv" och min riktiga familj. 

Jag vet att det egentligen bara är dumt av mig att tänka på framtiden, mitt liv efter mitt år i Kenya. Men jag kan inte få bort tankarna om att förmodligen inte alls kommer känna mig redo för att lämna mitt hem här i Kenya. Det finns så mycket som man inte kommer hinna uppleva och Kenya är så oförutsägbart, här kan saker förändras på en dag. Jag vill bara mer och mer uppleva livet utanför murarna, jag känner ständigt en känsla om att jag vill se mer av allt som Kenya har att erbjuda.

Detta är idag mitt hem, min vardag och min verklighet. Jag är rädd för den dagen då jag ska vakna upp ifrån den dröm som jag lever i idag. 

Jacob

Den här helgen har verkligen varit bra! Jag kan faktiskt börja att berätta från i Torsdags då musikgruppen på SSN hade musikcafé för alla grundskole-föräldrar samt lärare och andra elever. Jag var med och sjöng Titanium tillsammans med de andra i vår grupp och det blev faktiskt bra:) Vi fick sedan se framträdande från dels Karin och Kalle Jansson som framförde "I will follow you into the dark" vilket blev en succe. Karin chockade nog alla med sin röst, sjukt duktig!

I Fredags så började dagen med skola som vanligt. Sedan efter jag och Robert hade tränat så bestämde vi oss för att gå till TOI för att köpa en skjorta var, så det gjorde vi. Jag kom hem med en vit ralph-lauren skjorta för 32 kronor från vår käre vän Calleb(försäljare på toi).

Därefter åkte jag, Max, Marc och Robert till en libanesisk restaurang för att få en riktig grabb-middag. Det var jättegott som vanligt och vi träffade även Dominique (en soft servitör) igen vilket var roligt. Efter det bestämde vi oss för att åka till en annan klubb/bar eftersom att vi hört att många andra internatelever var där. På klubben var det grymt kul! Jag, Robert och Kalle fick b la gå upp på scenen som fanns på klubben och sjunga en låt för alla matgäster/festsugna människor! (Det blev "No women no cry") En helt otrolig upplevelse blev det iaf!:)

Nästa morgon åkte jag tillsammans med Susanna, Emma och Hanna till skolan Euthycus där vi hade bestämt möte med Stephen som är "Headteacher" på skolan. Varför vi hade bestämt möte med honom är för att vårat företag, från och med nu, kommer hjälpa den skolan genom att bidra med pengar. Det för att dels köpa in litteratur och annat material för att förbättra elevernas skolgång. Det var en helt otrolig morgon och än en gång fick vi uppleva de stora skillnaderna mellan att bo i Sverige och i Kenya.
Utöver mötet som vi hade, så tog vi även massa bilder och filmade skolan och eleverna som gick där för att få material till vår hemsida som vi kommer att skapa för vårt UF företag. Mer information om vårt företag kommer jag lägga upp senare!:) Kvällen igår bestod sedan av bastuhäng i ungefär 4 timmar så idag kan jag lova att färgen på mina ögon kan liknas med tomater. Menmen det var en väldigt skön kväll med mycket bad, skratt och snack!:)

Imorse var det än en gång dags för ett litet äventyr med skolbussen och den här gången var det Julbazar i Karen. Jag vet inte riktigt om julbazar var rätt ord för det, men det var ändå mysigt att i den 25 gradiga solen, gå runt och prova lite olika ostar, dricka glögg(de sa att det var maltvin) från Masajerna och gå runt och kolla på olika inredningsstolar, halsband osv.

För att sammanfatta helgen så har den varit GRYM och jag uppskattar Kenya mer och mer för varje dag som går. Nu är det inte långt kvar tills min familj kommer ner hit och det ska bli såååååå mysigt och roligt! LÄNGTAR:)

Det är helt sjukt vad jag har haft saker att göra den senaste veckan. Så fort man är klar med en läxa så är det bara att börja med nästa direkt. Menmen antar att alla 2or i Sverige har det likadant och då är ändå skillnaden att jag bor i Kenya!:)

Iaf så spenderade jag fredag och lördagsmorgonen på det amerikanska universitetet här i Nairobi för att göra ett frivilligt spanskatest för att få ett "certificate" på att jag kan en viss del spanska. Det var jobbigt att gå upp så tidigt men det var utan tvekan värt det i efterhand. Att det också kändes bra i slutändan när vi satt oss i skolbussen tillbaka mot skolan var självklart ett plus också:)

På lördagskvällen var en stor andel av SSN-eleverna på ett UV-event som låg ungefär 25 min från skolan, det blev väldigt svårt att komma in eftersom att det var 21-årsgräns men tillslut lyckades jag bli insläppt av vakterna och kvällen blev jätterolig! Det var massa folk från andra skolor här i Nairobi, tex ISK (International School of Kenya) och där träffade jag b la en tjej som heter Linnea som kom från Vasastan i Stockholm. Jättekul att få träffa lite andra svenskar i Kenya också:D

Annars har det varit ganska lugnt här på skolan, jag och resten av personerna i mitt UF-företag har kämpat oss igenom ett kämpigt skrivande av vår affärsplan till vårt företag men vi blev klara igår så det känns jätteskönt!:)
Utöver det så vill jag ännu en gång säga hur roligt det ska bli att få träffa min familj igen om mindre än 40dagar!!!:))
Jag och Sarah pratade lite med dom igår på skype och jag kände hur soft det känns att få träffa alla igen:)
Bild på vår företagsledning i vårt UF: Susanna, Hanna, Emma och Jacob

Hoppas ni i Sverige har det bra trots kylan och vinter/senhöst vädret! Här var det ca 25 grader och strålande sol nu på eftermiddagen om ni vile veta:)
Jacob

Idag har varit en bra dag. Dels har jag haft debatt i samhällskunskapen om USAs presidentval vilket var rätt kul och som vanligt blev det rätt hetsigt eftersom det är många olika åsikter som lätt kolliderar, framförallt i en debatt.

Efter skolan så bestämde jag och Sarah oss för att ta oss ut i spöregnet och uppmärksamma kladdkakans dag så vi gick, med regn över oss, till Java house där vi fikade och pratade och hade det mysigt!

Nu på kvällen så har jag spenderat mkt tid med Frida då vi tränat sång eftersom att vi eventuellt ska sjunga duett på musikcafét nästa onsdag! Vi får se om det blir av, men det vore roligt:) Det var lite svårt att ägna sig åt andra saker eftersom att internet har krånglat i stort sätt hela kvällen så det resultade sig i att jag nu sitter i total mörker ute på "skolgården" vid ett av borden där och lyssnar på musik!

Jag vill också passa på att säga grattis i förskott till min älskade mamma som fyller år imorgon. GRATTIS MAMMA:D

Igår kom vi hem efter två härliga dagar i Nakuru. Helgen blev jättelyckad tycker jag med både safari, teater, utekväll och andra saker inblandade. 

Resan till Nakuru tog ungefär 3 timmar tror jag men eftersom att vi började att åka redan vid 9 på morgonen så var det inte svårt att sova i bussen! Vi kom sedan fram till hotellet där vi skulle bo vilket var halvbra, menmen det var inget som störde mig. Något som var helt sjukt när vi åkte bussen var att helt plötsligt, så hoppar två barn i tioårsåldern upp på bussen och hänger kvar bakom bussen samtidigt som dom har en limflaska i munnen båda två. 

Jag och Robert bestämde oss sedan vid fem tiden att gå utanför hotellets murar för att kolla lite hur Nakuru såg ut, och redan efter några tiotal meter så ser vi att en bar visar Manchester United-Arsenal och Robert vill(fotbollstokig som han är) genast gå in på baren så det blir vad vi gör och redan 5 meter in i det, som visar sig vara ett plåtskjul, så ser vi att ungefär 50 kenyaner sitter på plaststolar med full fokus på matchen. Man kände verkligen att man var i Kenya och det bekräftades sedan när samtliga personer på baren vänder sig om och kollar på oss efter att ryktet gått att ett par Mzungos(vita människor) har kommit för att titta på matchen med dom. Sjukt mäktigt!

Nakuru bjöd oss sedan på en grymt kul utekväll då vi var på två olika klubbar och dansade för fulla muggar. Att boardingföräldrarna sedan lät oss vara ute till 1 gjorde kvällen bara ännu bättre!:) Dagen efter, alltså i söndags, så började dagen helt underbart då vi satte oss i bussen vid 8 tiden för att åka mot Nakuru National Park för att se bland annat noshörningar och flamingos. Även det blev väldigt lyckat och någon timme senare satte vi oss i bussen tillbaka mot Nairobi efter två härliga dagar. Det är så skönt varje gång vi åker på sånna här äventyr, eftersom att internatet lätt kan få en att känna sig lite instängd. 

 

Här på internatet råder nu en liten depp-period, folk har lite hemlängtan, vädret är dåligt och man inser nog att det enda man kommer göra under de kommande 45 dagarna är att längta efter att få träffa sin familj igen. Menmen man får göra det bästa av situationen vilket vi gjorde idag då en stor del av internatet skrev upp sig på att åka och köra paintball på söndag! Är taggad inför det! :D

Imorgon är det fredag och ännu en skolvecka är över. Det känns skönt men jag vet samtidigt att ett enormt företagsekonomiprov väntar mig vid kl 10 imorgon vilket känns mindre roligt. Aja det är bara att prestera på det så kommer det kännas skönt sen när vi på lördag morgon rör oss mot Nakuru där vi kommer spendera resten av helgen, ska bli grymt kul!:)
Föresten så har vi testat på Bobos Kebab nu Ellen, vi fixade hemkörning till internatet! :)

Jag börjar tagga mycket till att min familj kommer ner hit nu! Det ska bli så otroligt roligt att få visa upp mitt Afrika för dom och visa hur min vardag ser ut. Vi kommer även åka till Masai Mara och Mombasa. Det blir mycket att göra under de dagarna dom är här men det tror jag bara blir roligt. Oscar jag tror att du kommer älska att se alla djur på safarin, allt från lejon till enorma elefanter! Det blir annat än att se på lejonkungen kan jag lova, i Afrika blir det istället en verklighet! :)

Min fina familj :)