En resa som bjöd på allt
Kategori: Allmänt
I Söndags kom jag hem från 9 helt fantastiska dagar med buss genom både Kenya, Uganda och Rwanda.
Jag anmälde mig alltså i sista sekund till en resa som skolan anordnade till Rwanda och Uganda och nu i efterhand så inser jag vilket otroligt bra beslut jag gjorde.
VI åkte på lördagsmorgonen från Nairobi i en buss (Lastbil) vid namn babyface mot vårt första stopp Nakuru. I bussen så sov de flesta samtidigt som jag och Robban lyssnade på hög house-musik och dansade för fullt. Jag antar att vi inte riktigt fattade meningen med att sova på en resa som denna.
Väl framme i Nakuru så träffade vi upp min företagsekonomi lärare Robert Kipowski som tillsammans med sin fru och barn bor i Nakuru. Roberts fru är dock kenyan så man skulle nog kunna anta att Robert är en av de få vitingar i staden! Vi åt i Nakuru på ett riktigt hak efter att ha gått in i någon sorts gränd. Restaurangen hette Blessed Hotel och vi bjöds då på kyckling, kachumbari och chapati vilket vi, på ett väldigt kenyanskt sätt, åt med händerna. Det var kul att få käka på ett sådant ställe eftersom att det verkligen kändes som afrika!
Därefter körde bussen oss vidare till Kisumu vilket är Kenyas tredje största stad. Vi bodde på en campingplats som hette någonting med Impala Sanctuary... , det var iallafall som en nationalpark eftersom både lejon, zebror och bufflar bara fanns runt hörnet. Häftigt tyckte vi! Väl på plats så skulle vi sätta upp tälten och rätt som det var så började det att regna, men jag och Robban var fortfarande positiva och såg inte speciellt mycket problem i det. Vi tjatade istället på våra boardingföreståndare om att vi skulle få gå ut på kvällen och få se lite mer av Kisumu vilket vi tillslut fick. Vår safaribuss(matatuliknande) tog oss, ca 15 personer på en guppig väg, till Kisumu där vi gick till en bar/nattklubb. Något som verkligen kändes annorlunda var att vi nu fick klartecken att vi kunde gå på gatorna eftersom att Kisumu är en mycket lugnare stad än Nairobi. Jag, Robert och Kilat kom sedan hem någon timme senare och sov gott efter att ha sprungit runt och jagat Impalas (antiloper) i Uggs och kalsonger.
Nästa dag hade vi en lång kördag framför oss, vi skulle dock först åka till Viktoriasjön på en båttur vilket var otroligt vackert. Flodhästar skuttade runt i vattnet bara några meter framför oss samtidigt som lokalbor tvättade sina kläder vid vattenbrynet. Efter båtturen satte vi oss och tog en cola ett gäng samtidigt som vi kollade ut mot sjön och pratade.
Därefter satte vi oss i bussen igen för att påbörja den långa körningen in i Uganda och till äventyrscampingen Nile River Explorer i staden Jinja. Vi kom fram efter många timmar fram till campet där vi snabbt satte upp tältet för att sedan sätta oss i Baren med Nilen framför oss och ta en av Ugandas kändaste öl, Nile Special. Det kändes helt overkligt att sitta där och tänka att man hade en av världens längsta floder framför sig. Iallafall så blev klockan middagstime och vi blev bjudna på en god middag innan vi fortsatte kvällen i baren där vi hade trevligt. När klockan sedan tickade midnatt så åkte jag, Robert, Channa med flera in till Jinja town där vi drog till en nattklubb vid namn Sombreros. Vi hade en oförglömlig natt med mycket dans och en massa snack med både kenyaner och engelsmän.
Dagen därpå så väntade rafting och horsebacksafari i Nilen. Fyfan vad häftigt det var!!! Vi åkte med en buss i ca 40 minuter tills vi kom fram till stället där vi skulle rafta. Vi möttes av sjukt kralliga grabbar som alltså var våra guider och ca en halvtimme senare så befann vi oss i gummibåtar med varsin paddel i händerna. Det var mycket mer extremt en min tidigare raftingupplevelse och vi fick uppleva minst 4 stora fall. Vid ett tillfälle var vi tillochmed tvungna att gå ur båten för att bära den runt en enorm fors som ansågs vara för extrem för att åka ner för den. Iallafall så hade vi en otroligt upplevelse och bara 1 timme senare så fick ett gäng av oss skynda oss att byta om för horseback safari på andra sidan floden. Vi åkte en båt över floden och kom fram till ett jättevackert hus där en Engelsk kvinna höll till. Hon ägde kanske ett 20-tal hästar så när vi kom dit så fick vi varsinn häst och det tog inte lång tid innan vi började ridningen. Jag var ju otroligt orutinerad så för mig tog det dock lite tid att ens få hästen att gå men efter en stund så fick man in snitsen och jag avslutade faktiskt tillochmed ridturen med att galoppera vilket var en otroligt häftig upplevelse!!
Kvällen bjöd sedan på en rolig utgång som vi avslutade med Pici-pici hem(motorcykeltaxi). Det var inte Helene så glad över... hehe
Nästa morgon så väntade en till bussresa mot nästa äventyr som är VI-skogen! Det är ett projekt där de hjälper Ugandiska bönder att effektivisera sin produktion och skörd genom att lära ut speciella tekniker som de får stor användning för. Vi fick en lång presentation av en tjej som hette Cajsa, vilket jag inte kommer ihåg speciellt mycket av eftersom att jag var otroligt trött pågrund av att vi gått upp väldigt tidigt på morgonen. Men iaf så fick vi en rundvandring där de visade olika metoder och tekniker som de använde sig av när de visade bönderna. Vi fick därefter åka till en gammal bondes odlingsmark där det var planterat massvis av banan samt kaffeodlingar. Det var faktiskt häftigt att få se kaffeodlingar på så nära håll. Man är liksom van vid att ha det i färdiga bönor eller nervalt där hemma. På kvällen fick vi sedan äta på en holländsk övertagen restaurang med en fin utsikt över byn Masaka där vi då befann oss. När folk sedan började att rulla hem till sovplatsen (vilket var cajsas trädgård) så satt jag och Robert kvar tillsammans med Niklas pappa, Cajsa och hennes 4 kompisar från dalarna. Det var jättetrevligt och vi alla hade en rolig kväll!
Väl tidigt på morgonen lämnade vi sedan Masaka för att åka mot gränsen till Rwanda. Vi åkte en helt fantastisk väg med otroliga vyer och de som sov i bussen under den resan gjorde verkligen ett misstag. Väl framme vid gränsen fick vi ytterligare stämplar som visade att vi nu va godkända att komma in i landet. Något som var rätt sjukt var nä vi fick höra att det bara några mil bort, I Kongo (japp det låg så nära,var inbördeskrig. Så där var vi, vid gränsen till Rwanda och stod bara några mil ifrån ett pågående krig!
Vi fortsatte sedan vår resa till Kibale där vi stannade en natt. Där skedde en incident med en tändsticksask som resulterade i att Robert fick en AK47 riktad mot sig.. Kaos alltså! Men allt gick bra. Vi fick med oss Robert på nästa äventyr som då skulle bli den efterlängtade gorillavandringen.
Ruhengeri hette staden där vi skulle bo och dit kom vi vid eftermiddagstid. Vi märkte verkligen då att nu var vi i Rwanda. Plötsligt fanns det papperskorgar vid vägkanterna, polisen var inte längre korrupt och plastpåsar kunde resultera i en feeet böter. Det kändes knappt som Afrika längre! Jag och Robban drog då först till en marknad där han köpte en scarf, jag måste säga att prutningen var nästintill omöjlig eftersom man självklart inte hade någon koll alls på hur mycket pengarna var värd i jämfört med tex Kenyanska shilling. Jag köpte även en gorillastaty som blev en av mina sovenirer på resan! Därefter åkte vi till hotellet där vi först fick en brief av en svensk kille vid namn Christoffer om hur morgondagen med gorillorna skulle bli, sedan var det middag och efter det sängdags eftersom vi skulle upp 5 dagen efter.
GORILLAVANDRINGEN! Fan vad häftigt!! Vi åkte från hotellet vid 5 tiden efter att gruppvis ha satt oss i varsin bil eftersom alla grupper skulle åka till olika gorillafamiljer och olika berg. Vi åkte dock först till ett ställe där alla samlades för att få reda på vilka guider man skulle få samtidigt som vi fick beskåda ett uppträdande av lite Rwander som dansade glatt för oss. Sedan bestämde sig jag och några andra för att köpa en gorillastav som minne. Det var som en vandringsstav fast väldigt fint mönstrad samt med gorillaminiatyrer lite här var. När det väl var dags att röra sig så fick vi reda på att vi skulle besöka bergsgorillogruppen Agashya. Väl framme vid själva reservatet så mötte vi upp två killar med AK47or som skulle följa med oss för att skydda oss mot buffalos eftersom att även de fanns där. Vi gick därefter in ca 50 meter in i skogen innan en av våra guider plötsligt sa. "Nu kan ni ta av er era grejer", vi svarade då varför och till svar fick vi "The gorillas are really close to us now". Det hade han rätt i, gorillorna befann sig ca 6 meter därifrån och det var så otroligt häftigt när man skymtade dem. Efter inte låg tid fick vi se silverbacken vilket alltså är den äldsta av de alla. Han satt med armarna i kors och ville genast att vi skulle visa respekt, vilket vi också gjorde. Efter en timme med dem så gick vi tillbaka mot bilen efter att ha sett både de äldsta och de yngsta gorillorna. Vilken upplevelse säger jag bara!!
När vi sedan kom tillbaka till hotellet bestämde sig jag, Robban och Kialt för att göra flätor i håret. Kanske inte så snyggt men roligt och värt det. Ja ni kan ju själva bedömma vad ni tycker!?
Utgång även denna kväll och vi kom hem vid 3 tiden efter att ha spenderat kvällen på 4 stycken olika nattklubbar! Det blev en kul kväll då vi anordnade både rap-audition, podcastinspelning och dans kring vårt bord på det sista stället!
KIgali blev nästa stopp, alltså Rwandas huvudstad. Där hade vi flera saker framför oss.
Första saken blev en massakerkyrka där vi fick se en av mordplatserna för över 5000 personer under folkmordet 94 mellan hutuer och tutsis. Det som hände i Rwanda var alltså att över en miljon människor dog under en 3månadersperiod. Hur sjukt är det inte.. De hade inne på massakerkyrkan hängt upp kläder i taken från de döda samt sparat skelett av kroppens alla delar som låg på hyllor inne i kyrkan. Det var verkligen otroligt hemskt och vi fick höra så många historier som förmodligen fick de flesta att må väldigt dåligt inombords.
Därefter åkte vi till hotellet som "Hotel Rwanda" är inspirerad från. Det var dock ingen jätteupplevelse eftersom att hotellet nu på senare dagar har förändrats till ett fint lyxhotell. Lite besviken blev jag faktiskt! När vi sedan kom hem så väntade middag i Kigali på en fin restaurang. Jag behövde dock växla pengar på promenaden dit så snäll som Karin var så väntade hon på mig. När vi sedan var klara med det så hade vi glömt bort namnet på restaurangen som vi skulle äta på. Det ledde till att jag och Karin i över 45 minuter letade runt efter vår restaurang, i monsunregn i Kigali. Där vi då aldrig hade varit förut. Men det var en upplevelse! ;) Kvällen bjöd sedan på en rolig utekväll där vi shakeade booty med afrikaner. Det var alltså sista utgången på resan men jag måste säga att den blev lyckad!
Nästa morgon så åkte vi på morgonen till folkmordsmuseet där vi fick gå, med hörlurar i öronen, på en tur för att verkligen få en bättre inblick i hur hela folkmordet gick till. Det var en riktigt intressant tur men fy vad hemskt det var... Därefter rullade bussen sin sista sträcka mot flygplatsen där vi blev avsläppta med bagage för att ta flyget tillbaka igen till Nairobi efter 9 helt fantastiska dagar.
Hoppas ni inte tröttnade av detta, kanske lite för långa, inlägg!
Jacob
Därefter körde bussen oss vidare till Kisumu vilket är Kenyas tredje största stad. Vi bodde på en campingplats som hette någonting med Impala Sanctuary... , det var iallafall som en nationalpark eftersom både lejon, zebror och bufflar bara fanns runt hörnet. Häftigt tyckte vi! Väl på plats så skulle vi sätta upp tälten och rätt som det var så började det att regna, men jag och Robban var fortfarande positiva och såg inte speciellt mycket problem i det. Vi tjatade istället på våra boardingföreståndare om att vi skulle få gå ut på kvällen och få se lite mer av Kisumu vilket vi tillslut fick. Vår safaribuss(matatuliknande) tog oss, ca 15 personer på en guppig väg, till Kisumu där vi gick till en bar/nattklubb. Något som verkligen kändes annorlunda var att vi nu fick klartecken att vi kunde gå på gatorna eftersom att Kisumu är en mycket lugnare stad än Nairobi. Jag, Robert och Kilat kom sedan hem någon timme senare och sov gott efter att ha sprungit runt och jagat Impalas (antiloper) i Uggs och kalsonger.
Nästa dag hade vi en lång kördag framför oss, vi skulle dock först åka till Viktoriasjön på en båttur vilket var otroligt vackert. Flodhästar skuttade runt i vattnet bara några meter framför oss samtidigt som lokalbor tvättade sina kläder vid vattenbrynet. Efter båtturen satte vi oss och tog en cola ett gäng samtidigt som vi kollade ut mot sjön och pratade.
Därefter satte vi oss i bussen igen för att påbörja den långa körningen in i Uganda och till äventyrscampingen Nile River Explorer i staden Jinja. Vi kom fram efter många timmar fram till campet där vi snabbt satte upp tältet för att sedan sätta oss i Baren med Nilen framför oss och ta en av Ugandas kändaste öl, Nile Special. Det kändes helt overkligt att sitta där och tänka att man hade en av världens längsta floder framför sig. Iallafall så blev klockan middagstime och vi blev bjudna på en god middag innan vi fortsatte kvällen i baren där vi hade trevligt. När klockan sedan tickade midnatt så åkte jag, Robert, Channa med flera in till Jinja town där vi drog till en nattklubb vid namn Sombreros. Vi hade en oförglömlig natt med mycket dans och en massa snack med både kenyaner och engelsmän.
Dagen därpå så väntade rafting och horsebacksafari i Nilen. Fyfan vad häftigt det var!!! Vi åkte med en buss i ca 40 minuter tills vi kom fram till stället där vi skulle rafta. Vi möttes av sjukt kralliga grabbar som alltså var våra guider och ca en halvtimme senare så befann vi oss i gummibåtar med varsin paddel i händerna. Det var mycket mer extremt en min tidigare raftingupplevelse och vi fick uppleva minst 4 stora fall. Vid ett tillfälle var vi tillochmed tvungna att gå ur båten för att bära den runt en enorm fors som ansågs vara för extrem för att åka ner för den. Iallafall så hade vi en otroligt upplevelse och bara 1 timme senare så fick ett gäng av oss skynda oss att byta om för horseback safari på andra sidan floden. Vi åkte en båt över floden och kom fram till ett jättevackert hus där en Engelsk kvinna höll till. Hon ägde kanske ett 20-tal hästar så när vi kom dit så fick vi varsinn häst och det tog inte lång tid innan vi började ridningen. Jag var ju otroligt orutinerad så för mig tog det dock lite tid att ens få hästen att gå men efter en stund så fick man in snitsen och jag avslutade faktiskt tillochmed ridturen med att galoppera vilket var en otroligt häftig upplevelse!!
Kvällen bjöd sedan på en rolig utgång som vi avslutade med Pici-pici hem(motorcykeltaxi). Det var inte Helene så glad över... hehe
Nästa morgon så väntade en till bussresa mot nästa äventyr som är VI-skogen! Det är ett projekt där de hjälper Ugandiska bönder att effektivisera sin produktion och skörd genom att lära ut speciella tekniker som de får stor användning för. Vi fick en lång presentation av en tjej som hette Cajsa, vilket jag inte kommer ihåg speciellt mycket av eftersom att jag var otroligt trött pågrund av att vi gått upp väldigt tidigt på morgonen. Men iaf så fick vi en rundvandring där de visade olika metoder och tekniker som de använde sig av när de visade bönderna. Vi fick därefter åka till en gammal bondes odlingsmark där det var planterat massvis av banan samt kaffeodlingar. Det var faktiskt häftigt att få se kaffeodlingar på så nära håll. Man är liksom van vid att ha det i färdiga bönor eller nervalt där hemma. På kvällen fick vi sedan äta på en holländsk övertagen restaurang med en fin utsikt över byn Masaka där vi då befann oss. När folk sedan började att rulla hem till sovplatsen (vilket var cajsas trädgård) så satt jag och Robert kvar tillsammans med Niklas pappa, Cajsa och hennes 4 kompisar från dalarna. Det var jättetrevligt och vi alla hade en rolig kväll!
Väl tidigt på morgonen lämnade vi sedan Masaka för att åka mot gränsen till Rwanda. Vi åkte en helt fantastisk väg med otroliga vyer och de som sov i bussen under den resan gjorde verkligen ett misstag. Väl framme vid gränsen fick vi ytterligare stämplar som visade att vi nu va godkända att komma in i landet. Något som var rätt sjukt var nä vi fick höra att det bara några mil bort, I Kongo (japp det låg så nära,var inbördeskrig. Så där var vi, vid gränsen till Rwanda och stod bara några mil ifrån ett pågående krig!
Vi fortsatte sedan vår resa till Kibale där vi stannade en natt. Där skedde en incident med en tändsticksask som resulterade i att Robert fick en AK47 riktad mot sig.. Kaos alltså! Men allt gick bra. Vi fick med oss Robert på nästa äventyr som då skulle bli den efterlängtade gorillavandringen.
Ruhengeri hette staden där vi skulle bo och dit kom vi vid eftermiddagstid. Vi märkte verkligen då att nu var vi i Rwanda. Plötsligt fanns det papperskorgar vid vägkanterna, polisen var inte längre korrupt och plastpåsar kunde resultera i en feeet böter. Det kändes knappt som Afrika längre! Jag och Robban drog då först till en marknad där han köpte en scarf, jag måste säga att prutningen var nästintill omöjlig eftersom man självklart inte hade någon koll alls på hur mycket pengarna var värd i jämfört med tex Kenyanska shilling. Jag köpte även en gorillastaty som blev en av mina sovenirer på resan! Därefter åkte vi till hotellet där vi först fick en brief av en svensk kille vid namn Christoffer om hur morgondagen med gorillorna skulle bli, sedan var det middag och efter det sängdags eftersom vi skulle upp 5 dagen efter.
GORILLAVANDRINGEN! Fan vad häftigt!! Vi åkte från hotellet vid 5 tiden efter att gruppvis ha satt oss i varsin bil eftersom alla grupper skulle åka till olika gorillafamiljer och olika berg. Vi åkte dock först till ett ställe där alla samlades för att få reda på vilka guider man skulle få samtidigt som vi fick beskåda ett uppträdande av lite Rwander som dansade glatt för oss. Sedan bestämde sig jag och några andra för att köpa en gorillastav som minne. Det var som en vandringsstav fast väldigt fint mönstrad samt med gorillaminiatyrer lite här var. När det väl var dags att röra sig så fick vi reda på att vi skulle besöka bergsgorillogruppen Agashya. Väl framme vid själva reservatet så mötte vi upp två killar med AK47or som skulle följa med oss för att skydda oss mot buffalos eftersom att även de fanns där. Vi gick därefter in ca 50 meter in i skogen innan en av våra guider plötsligt sa. "Nu kan ni ta av er era grejer", vi svarade då varför och till svar fick vi "The gorillas are really close to us now". Det hade han rätt i, gorillorna befann sig ca 6 meter därifrån och det var så otroligt häftigt när man skymtade dem. Efter inte låg tid fick vi se silverbacken vilket alltså är den äldsta av de alla. Han satt med armarna i kors och ville genast att vi skulle visa respekt, vilket vi också gjorde. Efter en timme med dem så gick vi tillbaka mot bilen efter att ha sett både de äldsta och de yngsta gorillorna. Vilken upplevelse säger jag bara!!
Bild är tagen av SIGGE
När vi sedan kom tillbaka till hotellet bestämde sig jag, Robban och Kialt för att göra flätor i håret. Kanske inte så snyggt men roligt och värt det. Ja ni kan ju själva bedömma vad ni tycker!?
Utgång även denna kväll och vi kom hem vid 3 tiden efter att ha spenderat kvällen på 4 stycken olika nattklubbar! Det blev en kul kväll då vi anordnade både rap-audition, podcastinspelning och dans kring vårt bord på det sista stället!
KIgali blev nästa stopp, alltså Rwandas huvudstad. Där hade vi flera saker framför oss.
Första saken blev en massakerkyrka där vi fick se en av mordplatserna för över 5000 personer under folkmordet 94 mellan hutuer och tutsis. Det som hände i Rwanda var alltså att över en miljon människor dog under en 3månadersperiod. Hur sjukt är det inte.. De hade inne på massakerkyrkan hängt upp kläder i taken från de döda samt sparat skelett av kroppens alla delar som låg på hyllor inne i kyrkan. Det var verkligen otroligt hemskt och vi fick höra så många historier som förmodligen fick de flesta att må väldigt dåligt inombords.
Nästa morgon så åkte vi på morgonen till folkmordsmuseet där vi fick gå, med hörlurar i öronen, på en tur för att verkligen få en bättre inblick i hur hela folkmordet gick till. Det var en riktigt intressant tur men fy vad hemskt det var... Därefter rullade bussen sin sista sträcka mot flygplatsen där vi blev avsläppta med bagage för att ta flyget tillbaka igen till Nairobi efter 9 helt fantastiska dagar.
Hoppas ni inte tröttnade av detta, kanske lite för långa, inlägg!
Jacob
