My Life In Kenya

Idag har vi spenderat ännu en dag på New Life mission. Det började med att vi, i våra grupper, blev tilldelade olika sysslor. Jag och min grupp fick gå till barnhemmet och städa klassrum men även tvätta och byta blöjor på lite bebisar. Eftersom att jag aldrig, trots att jag har en lillebror i 10årsålder, bytt blöja på ett barn så tyckte jag det skulle bli tufft haha. Menmen samtidigt var det kul att få hjälpa till och det kändes bra att sedan få veta att de var väldigt nöjda med våran hjälp.

 

Efter det så gick jag med min grupp och en annan till en slum som låg bara minuter ifrån för att hälsa på en familj. Jag tänkte väl mig att jag skulle få komma till en Mosesliknande siutation (läraren som jag skrivit om i Kibera) men detta var annorlunda. Vi kom till en kvinna i 65 års åldern som välkomnade oss med ordet Karibu. Kvinnan kunde bara swahili och såg trots sin situation lycklig ut. Vi fick sedan träffa hennes mamma i 95 års åldern med en bebis i famnen samt hennes barnbarn i 5 årsålder och även de kunde inte ett ord engelska så en kvinna från New Life Mission fick agera tolk. Iallafall så frågade vi den 65 åriga kvinnan många frågor om hur de bodde osv och till svar fick vi att de bodde alla 6 i det lilla huset som vi i sverige knappt skulle kalla mer än ett förråd. Vi frågade då var den 6 familjemedlemmen befann sig och hon visade oss då till ett annat rum där en kvinna låg under ett skynke och sov. Informationen vi fick då var att kvinnan hade Hiv och för tillfället var svårt sjuk. Det hade lett till att ingen i familjen kunde arbeta eftersom de behövde se till henne och de kunde därför inte inhandla ny mat. Vi blev direkt ställda och jag kände då direkt att jag ville hjälpa till. Jag ville inte bara stå och kolla på hur de, helt hjälplösa, fick se någon familjemedlem bara bli sämre och sämre. Jag frågade därför kvinnan från New Life mission om vi inte fick köpa mat till henne och efter lite tveksamhet (eftersom de oftast gör de som projekt från New life mission) så sa hon ja.

 

Så jag, kvinnan, Hanna, Maja, Sigrid och Johanna gick tillsammans och köpte både bönor, matfett, kol, egg, socker och massa annat som tydligen skulle räcka i över en månad för kvinnan och de 5 andra i familjen. Vi fick även förklarat att detta skulle hjälpa deras familj otroligt mycket och den sjuka kvinnan skulle nu kunna få mat hon behöver. Det visade den Kenyanska kvinnan genom att sträcka upp sina händer mot himlen som en bön till gud och det var sedan viktigt för henne att skaka hand med oss, krama oss och tacka oss med orden "Asante Sana". Hanna fick till och med en kindpuss av den halvt tandlösa kvinnan. Vi fick nog alla en tankeställare om att små saker verkligen kan göra skillnad. Det känns då så bra att veta att vi också driver vårt UF-företag inspire charity Kenya för jag vet verkligen nu att det verkligen hjälper människor!


Eftermiddagen följdes sedan av städning av kyrkan och modelleralek med småbarn för min grupps del. Jag är hittils otroligt nöjd med vår fältstudievecka och jag kan inte tacka nog för att jag fått möjligheten att åka till Kenya. Det var det bästa valet i mitt liv och något jag aldrig kommer ångra.