Ännu en dag i en helt annorlunda skolmiljö
Kategori: Allmänt
Idag vid klockan halv nio avgick bussarna för att åka mot en Kenyansk gymnasieskola ungefär femton minuter med bil från skolan. När vi kommer dit möts vi direkt av främmande blickar från klassrummen från de Kenyanska tonåringarna. Vi samlades då ihop och blev sedan tillsagda att femochfem gå in till de olika klassrummen för att vara med på lektioner och socialisera oss med Kenyanerna i ungefär en timme! Jag satte mig mellan en kille och en tjej och började direkt prata med dom, man märkte direkt hur intresserade dom var över att få höra hur jag som "mzungo" levde och var ifrån jag kom från. Tjejen frågade mig "So Jacob, Where do you come from?", när jag sedan svarade "I am coming from Stockholm, it is the capital of Sweden" så svarade hon bara "Wow". Jag frågade sedan henne om hon gillar skolan och hur hon tar sig till skolan, bor du nära? Då svarade hon att hon älskade skolan för att hon fick vara med sina kompisar som gjorde henne lycklig och att hon älskade att lära sig nya saker. Hon svarade även att hon bodde nära skolan, jag väntade mig då ett svar som ca 10 minuter från skolan men sanningen var att hon faktiskt bodde hela fyrtio minuter med gång från skolan.
Jag pratade även med en kille som hette Daniel. Han var en sådan kille med enorma drömmar men med en otroligt realistisk syn på livet. Han berättade för mig att han alltid drömt om att bli "a musician" men sa även att det inte kommer att funka utan att han mest kommer ha det som hobby när han sedan blir äldre. Han förklarade för mig att det i flesta fall krävs att man har pengar för att kunna nå sina drömmar. Jag kände mig då väldigt illa till mods och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag kom sedan fram med att jag trodde att han skulle kunna nå sina drömmar, bara han kämpade hårt för det.
Jag pratade även med en kille som hette Daniel. Han var en sådan kille med enorma drömmar men med en otroligt realistisk syn på livet. Han berättade för mig att han alltid drömt om att bli "a musician" men sa även att det inte kommer att funka utan att han mest kommer ha det som hobby när han sedan blir äldre. Han förklarade för mig att det i flesta fall krävs att man har pengar för att kunna nå sina drömmar. Jag kände mig då väldigt illa till mods och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag kom sedan fram med att jag trodde att han skulle kunna nå sina drömmar, bara han kämpade hårt för det.
Man får en helt annorlunda bild av livet när man får uppleva saker som detta. Eleverna på den Kenyanska skolan vi besökte var alla otroligt smarta och hade tankar och drömmar om vad de ville uppnå i livet, den ena ville bli advokat för att förändra saker i samhället och andra ville bli forskare. Att de fantastiska människorna ska växa upp utan nästan några tillgångar alls känns väldigt orättvist. Många av de eleverna skulle i Sverige kunnat få riktigt bra jobb, men här i Kenya sitter de i en betydligt svårare sits. För dom blir det en enorm kamp att nå upp till sina drömmar, men viljan fanns där och det gjorde mig verkligen lycklig inombords när vi sedan efter lite mer än en timme lämnade skolan.